Previously:
''Justin, det ända jag vill är att vi ska bli vänner...'' Med dom orden så tryckte hon hårt sina läppar mot mina. Jag besvarade naturligtvis inte kyssen utan drog mig snabbt undan.
''Vad fan gör du?!'' skrek jag.
''Förlåt...Justin, jag råkade...'' RÅKADE KYSSA MIG?! Jag kan inte fatta det här.
När jag vände blicken, så stod ingen mindre än Hanna där...Hon hade säkert sett detaljerna.
-
Justins perspektiv:
Jag såg att Hanna kom med snabba steg mot mig. Jag kände att klumpen i magen bara växte mer och mer.
''Hanna, det är INTE som det ser ut som!'' Utbrast jag. Jag kollade djupt in i hennes tår sprängda ögon.
''INTE SOM DET SER UT SOM?! Du hade bara tungan i hennes hals?!'' Utbrast hon. Jag suckade.
''Nej, snälla Hanna. Det är inget emellan mig och Selena. Hon bara kysste mig. JAG BESVARADE INTE KYSSEN!'' Skrek jag tillbaka. Var det något jag hatade så var det att skrika till Hanna...
''Vet du vad?! Varför kan inte du fortsätta kyssa Selena?! Det är ÖVER, Justin!'' Utbrast hon.
Jag kände hur mina tårar brände i mina ögonlock.
''Nej, nej, nej!'' Sa jag. Men hon gick med snabba steg, gråtandes till hissen. Jag sprang snabbt mot henne, men hissen stängdes.
''Fan!'' Utbrast jag och slog hårt med handen på hiss dörren.
Jag drog hårt min hand genom mitt hår. HUR FAN SKULLE JAG KLARA DET HÄR?! Min flickvän, lämnar mig! Barnet då...
Hannas perspektiv:
Jag klarade inte det här...Justin har lämnat mig...Just när jag behöver honom. Dessutom är jag på min tredje vecka. Man ser faktiskt att jag är gravid, lite. Just när Justin skulle stötta mig, så går han och hånglar med Selena?! Var det något jag hatade så var det att bråka med Justin. Att se Justin lida, fick mig att lida. Men DET ÄR HANS FEL! Han har gått för långt...Nu plingade det till. Det väckte mig från mina tankar. Jag sprang med raskade steg mot vårat hotellrum. Jag sprang snabbt mot min säng och lade mig snabbt mot den.
Hur kunde Justin? Tänkte jag och kollade tomt upp i taket. En del av mig ville ha honom. En del ville släppa honom. Jag saknar honom. Mer än något annat. Hur ska detta funka?! Någon slog hårt i dörren, som väckte mina tankar. Jag ställde mig snabbt upp. Jag kände hur yr jag vart när jag stod upp. Jag kunde nästan inte hålla upp min kropp. Jag gick försiktigt upp mot dörren. Jag kramade om handtaget.
Jag såg Justins tår sprängda ögon medans jag öppnade dörren. Han led.
''Vad är det?'' Svarade jag svagt.
''Jag är här för att förklara! Hanna kolla på mig. Jag kysste fan inte Selena! Det var hon. Det är bara du som betyder något för mig! Ingen Selena, bara du!'' Skrek han och sedan snyftade han.
''Justin...Jag vill verkligen förlåta dig. Men..Du övergav mig. Jag kan inte...'' Sa jag med en svag röst.
''Hanna, jag vet. Jag gör misstag. Snälla, jag lovar att jag inte kysste henne!'' Sa han och kollade mjukt in i mina ögon. Jag fick återigen tårar i ögonen. Jag drog snabbt upp handen och torkade bort tårarna. Men såklart kom det nya.
''Förlåt.'' sa Justin. Han tog ett steg mot mig och tog tag i min midja. Han tryckte mig hårt mot hans kropp. Han kysste mig ömt på läpparna. Jag besvarade kyssen. Jag ville inte släppa Justin. Han avslutade kyssen.
''Det kommer ALDRIG mer hända, Han.'' Sa han mot mina läppar. Jag bet mig löst i läppen.
''Lovar du?'' Sa jag lågt.
''Ja, jag vill fan inte förlora dig, älskling!'' Sa han med en charmig röst. Han var så söt!
''V...Vart är Selena?'' Sa jag med en skakig röst.
''Hon åkte. Jag vill inte se henne mer.'' Suckade han.
''Justin, var inte dum mot henne. Hon är väl en fantastisk person.'' Ljög jag.
''Ja, men hon var otrogen.'' Mumlade han.
Selenas perspektiv:
Jag öppnade dörren till mitt hus. Jag var jätte trött. Jag släpade mig fram till mitt rum och tog på mig ett par mjukis byxor och sedan satte jag upp mitt hår i en hög hästsvans. Sedan gick jag suckande ner till soffan. Jag kramade om kontrollen och slog på nyheterna. Det var om oss. I Miami.
Jag suckade snabbt och bytte kanal. Jag kollade på några program i ett par sekunder. Jag släckte teven, och lade det på bordet. Sedan så slank en tår fram ur mina ögonlock. Jag struntade i att torka bort dom. Jag började gråta. Det bara forssade ut tårar ur mina ögonlock. Jag fick sedan ett sms. Det var min mamma.
''Hej Selena, jag såg nyheterna. Gumman, mår du bra? Jag kommer direkt. Älskar dig! Puss //Mamma'' Jag log smått när jag läste. Jag knappade fram ett snabbt svar.
''Jag gick just igenom drama. Kom, jag behöver dig. Jag älskar dig också. //Sel xo'' Sen stoppade jag in mobilen i min ficka. Efter ett par minuter så knackade någon på dörren. Jag ställde mig snabbt upp och gick mot dörren. Jag kramade om handtaget och öppnade försiktigt dörren. Det var Mandy, min mamma.
''Hej älskling.'' Sa hon och drog in mig i en bamsekram. Jag besvarade kramen och mamma gick in till huset. Hon tog av sig sin jacka och sina skor. Hon satte sig sedan i soffan och jag gjorde detsamma.
''Hur är det gumman?'' Sa hon med en mjuk röst och smekte försiktigt min hand.
''Killar vet inte ens att jag finns.'' Sa jag svagt och kollade ner mot mina händer.
''Gumman, vad menar du? Såklart killar gillar dig. Du är en helt fantastisk person, du betyder mycket för folk.'' Sa hon och såg orolig ut.. Jag suckade.
''Inte för Justin.'' Suckade jag fram.
''Åh, är det därför?'' Sa hon med en mjuk röst.
''Justin hatar mig! Jag hatar honom. Jag åkte till Miami, för att prata och bli vän. Men han vägrade! Sen mot slutet så kysste jag honom. Hanna såg. Jag hoppas bara allt löser sig emellan dom! ALLT ÄR MITT FEL!'' Skrek jag fram. Sedan trängde sig tårar fram. Jag torkade inte dom utan lät dom rinna. Mamma kramade om mig hårt och hyschade mig.
''Scchh, gumman. Var stark!'' Sa hon och pussade mig på hjässan.
''Nej...Jag har förstört allt.'' Mumlade jag.
''Nej! Säg inte så, Justin behöver lite tid bara. Jag vet hur det är. Men man gör misstag, älskling.'' Jag nickade smått. Hon kanske hade rätt. Jag fick ett sms. Jag vart chockad. Jag slet mig ur mammas kram och tog tag i mobilen. Jag läste meddelandet som var från Justin. Efter jag läste så sa jag:
''Jag måste till Miami, nu!'' Sa jag och gick med snabba steg mot ytterdörren och tog på mig mina skor och tog på mig snabbt min jacka. Jag sprang fram till bilen och körde iväg till flygplatsen.
----------------------------------------------------------------
DAGENS KAPITEL. WIHO!
Hur tror ni det går med Hanna och Justin?!
Varför ska Selena till Miami?!
Nu skrev jag Selenas perspektiv också :)
Men kommentera minst 20 kommentarer för ett till Kapitel ikväll!
Love you, babes!
/Therese
''Vad fan gör du?!'' skrek jag.
''Förlåt...Justin, jag råkade...'' RÅKADE KYSSA MIG?! Jag kan inte fatta det här.
När jag vände blicken, så stod ingen mindre än Hanna där...Hon hade säkert sett detaljerna.
-
Justins perspektiv:
Jag såg att Hanna kom med snabba steg mot mig. Jag kände att klumpen i magen bara växte mer och mer.
''Hanna, det är INTE som det ser ut som!'' Utbrast jag. Jag kollade djupt in i hennes tår sprängda ögon.
''INTE SOM DET SER UT SOM?! Du hade bara tungan i hennes hals?!'' Utbrast hon. Jag suckade.
''Nej, snälla Hanna. Det är inget emellan mig och Selena. Hon bara kysste mig. JAG BESVARADE INTE KYSSEN!'' Skrek jag tillbaka. Var det något jag hatade så var det att skrika till Hanna...
''Vet du vad?! Varför kan inte du fortsätta kyssa Selena?! Det är ÖVER, Justin!'' Utbrast hon.
Jag kände hur mina tårar brände i mina ögonlock.
''Nej, nej, nej!'' Sa jag. Men hon gick med snabba steg, gråtandes till hissen. Jag sprang snabbt mot henne, men hissen stängdes.
''Fan!'' Utbrast jag och slog hårt med handen på hiss dörren.
Jag drog hårt min hand genom mitt hår. HUR FAN SKULLE JAG KLARA DET HÄR?! Min flickvän, lämnar mig! Barnet då...
Hannas perspektiv:
Jag klarade inte det här...Justin har lämnat mig...Just när jag behöver honom. Dessutom är jag på min tredje vecka. Man ser faktiskt att jag är gravid, lite. Just när Justin skulle stötta mig, så går han och hånglar med Selena?! Var det något jag hatade så var det att bråka med Justin. Att se Justin lida, fick mig att lida. Men DET ÄR HANS FEL! Han har gått för långt...Nu plingade det till. Det väckte mig från mina tankar. Jag sprang med raskade steg mot vårat hotellrum. Jag sprang snabbt mot min säng och lade mig snabbt mot den.
Jag såg Justins tår sprängda ögon medans jag öppnade dörren. Han led.
''Vad är det?'' Svarade jag svagt.
''Jag är här för att förklara! Hanna kolla på mig. Jag kysste fan inte Selena! Det var hon. Det är bara du som betyder något för mig! Ingen Selena, bara du!'' Skrek han och sedan snyftade han.
''Justin...Jag vill verkligen förlåta dig. Men..Du övergav mig. Jag kan inte...'' Sa jag med en svag röst.
''Det kommer ALDRIG mer hända, Han.'' Sa han mot mina läppar. Jag bet mig löst i läppen.
''Lovar du?'' Sa jag lågt.
''Ja, jag vill fan inte förlora dig, älskling!'' Sa han med en charmig röst. Han var så söt!
''V...Vart är Selena?'' Sa jag med en skakig röst.
''Hon åkte. Jag vill inte se henne mer.'' Suckade han.
''Justin, var inte dum mot henne. Hon är väl en fantastisk person.'' Ljög jag.
''Ja, men hon var otrogen.'' Mumlade han.
Selenas perspektiv:
Jag öppnade dörren till mitt hus. Jag var jätte trött. Jag släpade mig fram till mitt rum och tog på mig ett par mjukis byxor och sedan satte jag upp mitt hår i en hög hästsvans. Sedan gick jag suckande ner till soffan. Jag kramade om kontrollen och slog på nyheterna. Det var om oss. I Miami.
''Hej Selena, jag såg nyheterna. Gumman, mår du bra? Jag kommer direkt. Älskar dig! Puss //Mamma'' Jag log smått när jag läste. Jag knappade fram ett snabbt svar.
''Jag gick just igenom drama. Kom, jag behöver dig. Jag älskar dig också. //Sel xo'' Sen stoppade jag in mobilen i min ficka. Efter ett par minuter så knackade någon på dörren. Jag ställde mig snabbt upp och gick mot dörren. Jag kramade om handtaget och öppnade försiktigt dörren. Det var Mandy, min mamma.
''Hej älskling.'' Sa hon och drog in mig i en bamsekram. Jag besvarade kramen och mamma gick in till huset. Hon tog av sig sin jacka och sina skor. Hon satte sig sedan i soffan och jag gjorde detsamma.
''Hur är det gumman?'' Sa hon med en mjuk röst och smekte försiktigt min hand.
''Gumman, vad menar du? Såklart killar gillar dig. Du är en helt fantastisk person, du betyder mycket för folk.'' Sa hon och såg orolig ut.. Jag suckade.
''Inte för Justin.'' Suckade jag fram.
''Åh, är det därför?'' Sa hon med en mjuk röst.
''Justin hatar mig! Jag hatar honom. Jag åkte till Miami, för att prata och bli vän. Men han vägrade! Sen mot slutet så kysste jag honom. Hanna såg. Jag hoppas bara allt löser sig emellan dom! ALLT ÄR MITT FEL!'' Skrek jag fram. Sedan trängde sig tårar fram. Jag torkade inte dom utan lät dom rinna. Mamma kramade om mig hårt och hyschade mig.
''Scchh, gumman. Var stark!'' Sa hon och pussade mig på hjässan.
''Nej...Jag har förstört allt.'' Mumlade jag.
''Nej! Säg inte så, Justin behöver lite tid bara. Jag vet hur det är. Men man gör misstag, älskling.'' Jag nickade smått. Hon kanske hade rätt. Jag fick ett sms. Jag vart chockad. Jag slet mig ur mammas kram och tog tag i mobilen. Jag läste meddelandet som var från Justin. Efter jag läste så sa jag:
''Jag måste till Miami, nu!'' Sa jag och gick med snabba steg mot ytterdörren och tog på mig mina skor och tog på mig snabbt min jacka. Jag sprang fram till bilen och körde iväg till flygplatsen.
----------------------------------------------------------------
DAGENS KAPITEL. WIHO!
Hur tror ni det går med Hanna och Justin?!
Varför ska Selena till Miami?!
Nu skrev jag Selenas perspektiv också :)
Men kommentera minst 20 kommentarer för ett till Kapitel ikväll!
Love you, babes!
/Therese
